Bostadsområdet som man bor i är ofta avgörande för hela familjelivet. Om man inte gör ett aktivt val av skola tilldelas barnen en plats i den geografiskt närmast belägna skolan och det blir också i den närmaste omgivningen man hittar vänner och umgänge.
På vissa platser i Sverige har det blivit segregering då personer med gemensamt ursprung frivilligt eller i brist på alternativ bosatt sig i samma område. Om ett område börjar drabbas av skadegörelse, hög brottslighet eller om skötseln av ett område eftersätts, skapar det ofta ringar på vattnet, och leder till mer skadegörelse, nedskräpning och klotter.
Om ett nedgånget område istället rustas upp, fräshas till och t.ex. nya lekplatser eller grönområden skapas kan istället en positiv trend inledas med nya affärsetableringar, nyinflyttningar och ökad trivsel.
I statsbudgeten 2013 och 2014 satsades 100 miljoner kronor per år för att stärka, stimulera och utveckla utanförskapsområden. Stödet fördelades till 15 utsatta stadsdelar i nio kommuner.
De femton stadsdelarna som ingår i satsningen var Tensta och Rinkeby i Stockholm, Ronna och Hovsjö i Södertälje, Araby i Växjö, Gamlegården i Kristianstad, Herrgården och Södra Sofielund i Malmö, Centrum-Öster i Landskrona, Hässleholmen i Borås, Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården i Göteborg samt Kronogården i Trollhättan.
Befolkningsmängden i dessa stadsdelar är minst 4 000 personer, och med en förvärvsfrekvens som är lägre än 52 procent, och där andelen med långvarigt försörjningsstöd (socialbidrag) är högre än 4,8 procent och behörighet till gymnasieskolans nationella program är lägre än 70 procent.
I fördelningsmodellen har hänsyn tagits till hur stort mottagande av flyktingar som har skett i respektive stadsdel åren 2008-2012.
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.