Köpa båt

Prisutvecklingen på båtar under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har varit stabil. Ofta kunde man få igen pengarna för en båt när man sålde den, ibland med ränta. Även begagnade båtar har haft ett ganska konstant värde.

Som alltid gäller det naturligtvis att man är insatt i marknaden och veta lite om det man köper.

Den ekonomiska nedgången efter 2008 har dock pressat priserna då ett stort antal båtar kommit ut på marknaden. Fundera över vilken båt du vill köpa och sök på olika privatannonsmarknader.  På webbsidan sokbat.se finns också prisstatistik för genomförda affärer.

Ett annat alternativ är att importera från andra länder i Europa. Sök t.ex. på boatshop24.com Priserna är ofta lägre men för båtar byggda och importerade efter 1998 krävs CE-märkning för att de ska få användas eller säljas. Titta efter CE märkning (CIN-kod) på akterspegeln på skrovets styrbordssida.

När du har hittat något du vill ha, anlita en besiktningsman som du hittar på batbesiktningsmannen.org för att inte drabbas av några tråkiga överaskningar. Det ger också ett kvitto på båtens kondition.

För att göra ett bra köp kan man naturligtvis också utnyttja årstiderna och köpa när efterfrågan är liten eller om en säljare behöver pengar snabbt. Då finns det ofta en bra prutmån.

 

 

Investera i konst

Historiskt sett har investeringar i konst inte varit bättre än investeringar i aktier. Men det finns naturligtvis exempel på investeringar i konstverk som varit riktiga klipp. Men konstmarknaden är extremt informationsdriven och kräver insiderkunskaper och en känsla för trender för att ha störst chans att bli lönsam.
Oftast återspeglas konjunkturcykler i den allmänna ekonomin även på konstmarknaden. I början på 1990-talet föll priserna i allmänhet kraftigt, på många verk med 40% eller mer. Det skulle dröja till mitten av 2000-talet innan priserna återhämtade sig.  Under början 2000-talet ha dock konstmarknaden haft en boom.  Framförallt ökade försäljningen av samtidskonst och contemporary art och omsättningen beräknas till 50 miljarder dollar årligen.

Det som hänt är att marknaden blivit global. Det kinesiska konstintresset har exploderat och dess andel ökade från 5 procent av världsmarknaden 2006 till 23 procent 2010.

En nackdel är att transaktionskostnaderna är höga. Att sälja ett verk kostar 5-20% av försäljningsvärdet.  Det ger inte heller något kassaflöde utan snarare löpande kostnader som försäkringskostnader och möjligen också lagringskostnader. Fördelen är naturligtvis att man kan njuta av konstens skönhet och att vissa konstverk också kan ge status och socialt erkännande.

PIGS-ländernas skulder större än redovisat

Att de stora skulderna i länderna i södra europa är ett problem är allmänt känt. Men faktum är att de ekonomiska problemen i många fall är värre än redovisat, vilket IMF-ekonomen Timothy C. Irwin uppmärksammade i en studie publicerad i april 2012, men som det talats väldigt lite om.

Lån som inte behöver tas upp i statens balansräkning
Genom att ta över pensionsåtaganden för offentliga eller privata företag kan länder låna dolt då framtida pensioner inte räknas som skuld i balansräkningen. T.ex. har Portugal  så sent som i december 2011 tagit emot 6 miljarder euro från fyra av landets största banker mot att den tog över en del av bankernas pensionsåtaganden. Detta som ett led i målet att nå ett bugdetunderskott på max 5.9 procent av BNP. Året innan gjorde man en liknande affär med bolaget Portugal Telecom. Allt utan att dessa skulder redovisas som statens skuld.

Ett annat sätt är att låna pengar genom s.k. swappar som bland annat används för att växla ränteflöden i olika valutor. I ett normalt swap-kontrakt ska det förväntade nuvärdet av de betalningsflöden som utbyts mellan två parter uppgå till samma summa, varför ingen skuld uppstår. Men genom att manipulera de växelkurser som används i kontrakten går det i praktiken att skapa ett lån. Detta lån klassas dock som ett derivat och behöver inte tas upp i en stats balansräkning.
Strategin har bland annat använts av Grekland som med hjälp av den amerikanska storbanken Goldman Sachs dolde 5,3 miljarder euro i skulder, motsvarande 2,3 procent av landets BNP under åren 2001-2007.

Värdepapperisera framtida intäkter
Länder kan få tillfälliga tillskott till statskassan genom att värdepapperisera framtida intäkter. Det vill säga de ger ut värdepapper där betalningarna garanteras av vinster från någon statlig verksamhet. Grekland har exempelvis gjort värdepapper av av allt från lotteriintäkter till flygtrafikavgifter och EU-stöd medan Portugal värdepapperiserat skattefodringar.
Detta ger ett tillfälligt tillskott till statskassan, men berövar länderna framtida intäkter.

Outsourca offentliga investeringar eller lägga kostnader i dotterbolag 
Genom att låta privata bolag genomföra investeringar i infrastruktur, så kallade koncessioner, och låta bolagen få betalt från projektens kassaflöden, exempelvis tullar från en väg. Detta har visat sig minska underskotten på kort sikt, men  på längre sikt har underskotten ökat mer än vad som hade varit fallet om staten själv hade finansierat projekten och tagit andra intäkter. Metoden är vanlig i Chile men har även använts i Europa.

Ett alternativ är att regeringen utför investeringar via olika former av dotterbolag som inte ingår i räkenskaperna. I den grekiska redovisningen ingick t.ex. tidigare inte en del buss- och järnvägsbolag.  När EU:s statistikmyndighet Eurostat sedan klassade om tillgången ökade Greklands skuld med 18,2 miljarder euro, motsvarande 7,8 procent av BNP.
Ett annat exempel är Irländska Nama, som är en sorts skräpbank dit bankernas problemfyllda fastighetstillgångar sålts till rabatterade priser i utbyte mot statsgaranterade obligationer. Genom att Nama delvis ägs av irländska banker bidrar konstruktionen inte till att höja Irlands skuld.
Även tyska finansdepartementet har argumenterat för att dess bankstödsenhet, Erste abwicklungsanstalt ska klassas som att den står utanför regeringen, men det har underkänts av Eurostat.