Att ge dricks eller inte, eller hur mycket dricks ska man ge i Sverige?

Bakgrunden till dricks i Sverige.

Fram till 1920-talet fick inte serveringspersonal och hotellstädare i Sverige lön. Städarna kunde till och med få betala för att jobba, och hålla med egen städutrustning. Allt enligt Hotell- och restaurangfackets goda samtycke. Man räknade istället med att serverings- och städpersonal skulle tjäna sina pengar i form av dricks. Kockar däremot hade vanlig lön, dock en väldigt låg lön.

Rika amerikaner som hade råd att resa till Europa efter inbördeskriget tog sedan med sig vanan från Europa till USA. Att ge dricks var dock länge kontroversiellt. Det underströk klasskillnader enligt kritiker och vissa delstater stiftade till och med lagar för att förbjuda dricks, men började sedan utnyttjas av restaurangägare som ett argument för lägre löner till serveringspersonalen i USA.

Det finns även länder där dricks kan uppfattas som en förolämpning, t.ex. i Japan. Där är dricks ovanligt och kan i vissa fall ses som en förolämpning.

1938 skedde en övergripande förändring i Sverige då en serveringsavgift lades på notan. Restaurangpersonalen fick därmed lön och dricksen behövdes inte längre.

1988 avskaffades serviceavgiften på notan och bakades in i priset på maten och drycken. Med den minskade kontanthanteringen har också argumentet att avrunda upp till närmaste tiotal eller hundralapp tappat sin funktion.

I många andra länder, USA t.ex. är det fortfarande så att serveringspersonalen väntas få en stor del av sin inkomst genom dricks och inte skulle tjäna särskilt mycket utan dricks. Men även i andra länder går man ifrån systemet med dricks. New Yorks Times kända matkritiker Pete Wells säger i en krönika att dricks är irrationellt, föråldrat, ineffektivt, förvirrande, missbruksbefrämjande och diskriminerande.

Med uppsvinget för restaurangbranschen och ett ökat resande är det dock många som tror att man förväntas ge dricks även i Sverige.

Men det finns problem med ett sådant upplägg också. Det naturliga är ju att förutsätta att anställd personal har skäliga löner. De som ger dricks ger normalt inte heller dricks på andra ställen t.ex. snabbmatsrestauranger pizzerior, personalmatsalar, mataffärer eller vårdpersonal eller städare för den delen. Det är ett föråldrat ersättningssystem. Dricks är ett förnedrande sätt att tänka på människor. Branschen måste istället ta sitt ansvar anser Per Persson, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket (HRF). Susanne Blom, också ombudsman på Hotell- och restaurangfacket ser också flera problem med dricksen. Dels att den göder ett system med ofta svarta pengar, dels att den används som argument av arbetsgivaren för att hålla nere lönerna. Och själv ger hon just därför aldrig dricks på krogen.

Många företag tycker att hanteringen av dricks är krånglig, säger branschutvecklingschefen på branschorganisationen Visita.

Skatteverket kategoriserar dricks som lön. Om dricksen hanteras av restaurangen ska arbetsgivaravgifter betalas, men om restaurangen inte blandas in kommer man runt det. Dricksen är heller inte momspliktig. Den anställde måste dock ta upp dricks i sin deklaration. Det är dock inte ovanligt att personal inom restaurangbranschen låter bli att skatta för sin dricks. Med ökad korthantering blir det dock lättare att spåra dricksen och Conny Svensson på Skatteverket säger i ett uttalande till SvD 2016 att man kommer att ha ökat fokus på beskattning av dricks i framtiden.