50 cent ansöker om personlig konkurs

Rapparen Curtis Jacksson III mer känd som 50 cent gjorde succé med sitt album ”Get Rich or Die Tryin” och har sedan dess startat flera bolag. Nu ansöker rapparen och affärsmannen 50 cent om persolig konkurs.

Den välkände rapparen 50 cent lämnade in konkursansökan efter att ha förlorat en stämning.

50 cent stämdes 2010 för att utan tillstånd ha publicerat en sexfilm och nu har han alltså dömts att betala 42 miljoner kronor i skadestånd till kvinnan. I samband med domen lämnade rapparen in en ansökan om att gå i personlig konkurs.

I konkursansökan uppgav rapparen och affärsmannen skulder på mellan 84 och 422 miljoner kronor. Senast i maj rapporterade Forbes att hans förmögenhet låg på 155 miljoner dollar.

50 cents debutalbum ”Get Rich or Die Tryin” släpptes 2003 och han fick kort därefter sitt eget skivbolag, G-Unit Records. Det var början på hans karriär som affärsman och han var bland annat verksam i dryckesbranschen via ett partnerskap med Glaceau, bolaget bakom Vitamin Water. Han fick en andel i bolaget som 2007 såldes till Coca-Cola för över 4 miljarder dollar. Utöver det har han startat ett eget klädmärke, en egen tv-serie och sålt hörlurar.

Enligt 50 cents advokat är konkursansökan ett sätt för rapparen att fortsätta sin affärsverksamhet medan han omorganiserar sin ekonomi.

Låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation

Stora delar av OECD har i dag låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation. I flera fall är också statsskulden hög. För att komma till rätta med de ekonomiska problemen bedriver länderna en expansiv penningpolitik. Den inkluderar penning-politiska lättnader som innebär att centralbankerna på olika sätt försöker få ut mer pengar i systemet, företrädesvis genom att köpa statsobligationer. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess.  Den europeiska centralbanken ECB, som länge var tveksam till kvantitativa lättnader, QE, beslutade i slutet av 2014 att köpa statspapper för 60 miljarder euro i månaden. Japan började redan på 1990-talet att trycka mer pengar och den nuvarande premiärministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare. I oktober 2014 utökades programmet till 80 000 miljarder yen.

Trots att USA, Japan och en rad länder inom EU har höga statsskulder kombineras de penningpolitiska lättnaderna med en styrränta på eller nära 0 procent. Syftet är att uppmuntra till konsumtion och investeringar.

År 1936, under den stora depressionen, sammanfattade John Maynard Keynes sina teorier i The General Theory of Employment, Interest and Money. Den brittiske ekonomen hävdade att den uteblivna tillväxten berodde på för låg efterfrågan på varor och tjänster. För att få upp efterfrågan förordade han en expansiv och kontracyklisk finanspolitik, det vill säga att staten, under dåliga år, skulle acceptera ett underskott i budgeten och låna pengar för att bygga exempelvis bostäder och investera i infrastruktur. Det skulle skapa såväl ökad efterfrågan som nya jobb och på så sätt skulle staten undvika djupare nedgångar i ekonomin. Underskotten i statsbudgeten skulle sedan kompenseras med överskott när tiderna var bättre.

John Maynard Keynes teorier visade sig svåra att följa i praktiken, i varje fall fullt ut. USA, stora delar av Europa och Japan har under efterkrigstiden som regel haft tillväxt. Ändå har dessa ekonomier haft underskott i budgeten de flesta åren.

Att låna i dåliga tider är inte svårt. Att ta ut högre skatter och skära i utgifterna i högkonjunktur för att samla i ladorna är desto tuffare. Dels av oro för att sätta käppar i hjulet för uppgången, dels för att besluten är impopulära, något som politiker undviker.

Men det var inte bara svårigheten att göra praktik av teorin som väckte kritik. En del ekonomer hävdade att keynesianism bidrog till att rättfärdiga budgetunderskott, vilket gjorde att politiker fortsatte att spendera, istället för att ta tag i underliggande problem. När flera länder under 1970-talet drabbades av stagflation, recession kombinerat med hög inflation, ifrågasattes Keynes teorier alltmer.

Det gav så småningom upphov till att monetarism, med den amerikanska nationalekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman som förgrundsgestalt, erövrade världen. Monetaristerna är tveksamma till att politiker ska, eller snarare, kan, göra något åt den samhällsekonomiska balansen. De har i stället en stark tro på marknadens förmåga att sköta ekonomin. Om den behöver stabiliseras beror det på att politiker, byråkrater och fackföreningar ingripit och förstört marknadens funktionssätt. Statens uppgift bör istället vara att sträva efter pris-stablitet, för att skapa förutsägbarhet i systemet. Prisstabiliteten skulle upprätthållas genom att kontrollera mängden pengar, för penningmängden ansågs tätt sammanflätad med inflationen.

Även Milton Friedmans teorier visade sig dock vara svåra att följa i praktiken. USA är ett exempel. När USA stod inför en ekonomisk kris sänktes räntan av centralbanken Federal Reserve, Fed. Men sedan höjdes räntan inte tillbaka till de nivåer den låg på före krisen. Även i Europa var räntorna låga.

Sverige har varit duktigare på att praktisera Milton Friedmans teorier. År 2010, efter den stora finanskrisen, var den svenska tillväxten tillbaka, sysselsättningen på väg upp och bankernas utlåning i gång. Fastighetsmarknaden blomstrade och budgeten var i balans. Den 30 juni 2010 höjde Riksbankens direktion, med chefen Stefan Ingves i spetsen, styrräntan med 0,25 procentenheter till 0,5 procent. Den fortsatte sedan att höjas fram till sommaren 2011, upp till 2,0 procent.

–Enligt vår räntebana, så som vi ser det just nu, kommer reporäntan att ligga någonstans mellan 3,5 och 4,0 procent i slutet av 2014, sa Stefan Ingves då.

Beslutet var inte okontroversiellt. Arbetslösheten var fortfarande hög och inflationen låg. Ledamöterna i riksbanksdirektionen var oeniga. Enligt de så kallade ränteduvorna har räntepolitiken stått Sverige dyrt. Enligt dem har räntehöjningarna har stramat åt ekonomin i onödan.

Tillväxtprognoserna justeras ner varje kvartal och Sverige är på väg mot deflation.

Även Milton Friedmans teorier har således visat sig vara svåra att leva efter i praktiken och ifrågasätts allt oftare. Lars Jonung, professor emeritus på Lunds universitet, och flera andra anser att inflationsmålet bör frångås under perioder.

 

Penningpolitiska lättnader och nollränta har samma syfte: att få ut mer pengar i ekonomin. I teorin bör den historiskt låga styrräntan öka företagens villighet att investera, eftersom de kan finansiera sig billigt och därmed snabbt räkna hem investeringarna. Men hur är det i praktiken? Det land där det prövats längst i modern tid är som sagt Japan.

När den glödheta bostads- och fastighetsmarknaden började falla under 1980-talets sista år hotades landets finansiella system. Bankerna stod inför enorma kreditförluster, de största dittills i världshistorien.

Något strukturellt och gediget städjobb gjordes aldrig. I stället för att skriva av kreditförlusterna låg de kvar i banksystemet, som tvingades dra ned utlåningen kraftigt.

I stället försökte centralbanken Bank of Japan stimulera ekonomin med kapitalinjektioner och allt lägre styrränta. Staten uppmanades låna mer pengar, vilket resulterade i att hälften av budgeten lånades upp. Men företagens investeringar förblev låga, hushållen sparade alltmer i stället för att konsumera och BNP-tillväxten har varit låg de senaste 20 åren.

I slutet på 1990-talet sänktes styrräntan till noll, utan att det hjälpte nämnvärt. Den japanska ekonomin befann sig i dvala med låg inflation och låg tillväxt. Japan har i dag en statsskuld på över 240 procent av BNP. En fjärdedel av statens utgifter är räntebetalningar.

För att bryta mönstret lanserade premiärminister Shinzo Abe i december 2012 en ännu mer expansiv finans- och penningpolitik som kombinerat med strukturella reformer kom att kallas Abenomics. Hittills har den inte varit så framgångsrik som förespråkarna hoppades på.

För att inte ruinera landet höjdes i fjol momsen, vilket minskade konsumtionen och fick Japans BNP att sjunka kraftigt. Tillväxten har nu kommit igång igen nu, om än mycket försiktigt.

Samtidigt som Japan tuffade på med nollränta, låg tillväxt och deflation, hamnade USA och Europa i kris. Situationen var inte helt olik den japanska. En kreditbubbla ledde till krasch på bostadsmarknaden följt av kraftigt stigande statsskulder.

Trots att det japanska exemplet på att keynesiansk politik knappast fungerar, så försöker sig USA och Europa nu på samma trick. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess. ECB:s styrränta ligger sedan tidigt i höstas på 0,05 procent. Och i slutet på oktober förra året var det alltså Sveriges tur att införa nollränta.

Det finns också de som hävdar att dagens låginflationsmiljö är naturlig. När asiatiska tigrar och andra tillväxtländer, med mycket lägre produktionskostnader, svämmar över världen med varor, är det rimligt att inflationen är låg.

Risken är att hela västvärlden blir ett Japan. Det allvarligaste är att pengarna, trots nollräntan, inte letar sig ut i den verkliga världen. I alla fall inte i den utsträckning som skulle behövas. I stället används de billiga lånen till att spekulera på aktiemarknaden och köpa bostäder – inte till konsumtion av varor och tjänster. Och då ökar risken för en kreditbubbla som till slut spricker.

 

 

Rika kändisar

Genom att inspireras av andra rika personer kan man ofta bli motiverad att öka sin egen inkomst.  Antingen kan man bli rik genom att bli känd eller så kan rikedom vara en faktor som gör att man blir omskriven i media.
I vilket fall så är det så att många gillar att läsa om kändisar och deras pengar. Sidan celebrity net worth har tagit fasta på detta och listar kända förmögna personer inom olika kategorier t.ex. artister och idrottsmän. Man kan också gå in på underkategorier.  Fundera över inom vilket område du skulle vilja tjäna dina pengar.

Världens snålaste människa

Henrietta Howland Green även kallad Hetty Green, född 21 november 1834, var förmodligen världens rikaste kvinna på sin tid. Och antagligen en av de snålaste.

Hon öppnade sitt första bankkonto som åttaåring och lärde sig om ekonomi genom att högläsa finanstidningar för sin halvblinde morfar.

Hon ärvde 7,5 miljoner dollar när hennes far och en rik faster dog, även om släktingar försökte förhindra detta, då kvinnor inte ansågs kunna hantera pengar. Hon lyckades dock så småningom få tillgång till pengarna. Pengarna placerade hon på Wall Street i främst fastigheter och järnvägar. Hon motbevisade alla som trodde att hon inte kunde hantera pengar, och investerade långsiktigt och var alltid påläst och förberedd.

Hon gifte sig med med aktiespekulanten Ned Green, men de skrev ett äktenskapsförord som höll deras finanser åtskilda.
När paret själva skildes åt kunde hon således fortsätta kontrollera sin förmögenhet.

Hon fick sedermera öknamnet “The witch of Wall Street” (Häxan på Wall Street). då hon var en av få kvinnor i en mansdominerad bransch och ofta gick klädd i långa svarta klänningar. Och kanske inte minst för hennes snålhet. Hon unnade sig aldrig att äta annat än kalla havregryn i vatten eftersom hon var för snål för att koka upp dem till gröt.
Hennes snålhet gick även ut över hennes son. Han fick sitt ena ben amputerat eftersom Henrietta tog så lång tid på sig att hitta ett sjukhus som kunde utföra operationen gratis.

Hetty dog 1916, 81 år gammal och lämnade efter sig mellan 100 miljoner och 200 miljoner dollar som hennes två barn fick ärva.

George Soros

George Soros, född i Ungern 1930 som György Schwartz, flydde till England 1947. 1956 flyttade han till USA. George Soros är ekonom och valutaspekulatör och känd för sin antikommunism.

1973 startade han en en hedgefond som handlade med optioner och finansiella derivat. Han behärskade marknaden och kunde tjäna en förmögenhet när börsen gick ner på grund av sina positioner. Företag gav en avkastning på 43 procent per år. En värdeökning med 3365 procent på tio år.

George Soros är kritisk till iden om att marknaden alltid hittar sin balans. Enligt liberal marknads ekonomiska teorier kommer marknaden att vara mest effektiv om utbud och efterfrågan samt pris om marknaden fick verka fritt. Enligt George Soros är detta antagande helt fel. Marknaden består av tänkande individer som har tendens att härma varandra. På grund av detta kommer marknaden alltid att gå upp och ner.

1992 utsatte George Soros brittiska pundet för spekulation som ledde till Bank of England tvingades devalvera. George Soros lär ha tjänat 1,1 miljarder US dollar på den affären.

George Soros tjänade en hacka på att utsätta svenska kronan för spekulation. Till en början försökte riksbanken försvara kronan med en ränta på 500 %. Situationen blev ohållbar och kronan fick flytta fritt. George Soros fick som han ville kronan devalverades.

George Soros gjorde under klimatmötet i köpenhamn 10 december 2009 ett oväntat utspel och erbjöd U-länder en fond på drygt 100 miljarder dollar för att hjälpa dem att minska utsläpp.

Vill du byta bort ditt liv?

Stefan Kits, projektledare på Knock Action Marketing har ett projekt där han under en månads tid har som mål att byta bort alla sina ägodelar.

Han vill byta bort sitt liv: allt från minsta tops till lägenheten. Ett bra exempel på en lyckad pr-kupp och ett sätt att få någonting att hända i livet. Det är också intressant att han har endast har 224 objekt på sidan stefantheswopper Då är visserligen inte varje objekt en enda pryl utan ett grytset räknas som ett objekt etc. De flesta skulle nog märka att de hade många fler prylar. Det är också intressant att fundera över vilka av sina prylar man skulle vilja byta bort. Nästa steg kan ju bli vilka av sina vanor eller sysselsättningar man vill göra sig av med och så är man en god bit på väg att komma närmare det liv man önskar sig.