Rekomendationen från Hotell- och restaurangfacket (HRF) är att inte ge dricks i Sverige.
Även branschorganisationen Visita uppger att många företag tycker att hanteringen av dricks är krånglig.
Fram till 1920-talet fick inte serveringspersonal och hotellstädare i Sverige lön. Städarna kunde till och med få betala för att jobba, och hålla med egen städutrustning. Allt enligt Hotell- och restaurangfackets goda samtycke. Man räknade istället med att serverings- och städpersonal skulle tjäna sina pengar i form av dricks. Kockar däremot hade vanlig lön, dock en väldigt låg lön.
1938 skedde en övergripande förändring i Sverige då en serveringsavgift lades på notan. Restaurangpersonalen fick därmed lön och dricksen behövdes inte längre.
1988 avskaffades serviceavgiften på notan och bakades in i priset på maten och drycken. Servitriserna får alltså i dagsläget marknadsmässig lön och är inte beroende av dricks.
Kvarlevan av dricks gör dock att serveringspersonal kan ha svårt att förhandla om lönen med sin arbetsgivare eftersom möjligheten att få dricks kan ses som ett sätt för arbetsgivaren att hålla nere lönen.
Dricks frestar också till att inte redovisa dricksen som en inkomst vilket innebär ett skattebrott.
Skatteverket kategoriserar dricks som lön. Om dricksen hanteras av restaurangen ska arbetsgivaravgifter betalas, men om restaurangen inte blandas in kommer man runt det. Dricksen är heller inte momspliktig. Den anställde måste alltså själv ta upp dricksen i sin deklaration för att inte göra sig skyldig till skattebrott.
Dricks är ett förnedrande sätt att tänka på människor anser Per Persson, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket (HRF). Susanne Blom, också ombudsman på Hotell- och restaurangfacket ser också flera problem med dricksen. Dels att den göder ett system med ofta svarta pengar. Själv ger hon just därför aldrig dricks på krogen.