Etikett: ränta

Räntebärande papper

Grundprincipen för räntemarknaden är att låntagaren (exempelvis ett företag) emmiterar (ger ut) ett skuldebrev som köps av långivaren (exempelvis en privatperson eller en institution med överskottslikviditet. Kreditmarknaden brukar i allmänhet delas upp i två separata delar. I den ena delen, penningmarknaden, klassas instrument med en relativt kort löptid (kortare än ett år). Instrument med längre löptid än ett år tillfaller kategorin obligationsmarknaden.

Svenska staten är den enskilt största aktören på både penning och obligationsmarknaden. Statens budgetunderskott har medfört att statens efterfrågan på krediter växt dramatiskt och staten är idag den största låntagaren på både penning- och obligationsmarknaden. På obligationsmarknaden mättas statens kapitalbehov av riksgälden som aggerar emittent (utgivare).

Räntorna på penningmarknaden, på dagslån och på de allra kortaste instrumenten, såsom statsskuldväxlar, sätts av riksbanken (Sveriges centralbank). Eftersom riksbanken bestämmer den reporänta (styrränta) som motsvarar bankernas upplåningskostnad från riksbanken kan centralbanken på detta sätt påverka de flesta andra räntor i systemet. Styrräntan påverkar räntorna på den korta penningmarknaden, som i sin tur tenderar att starkt påverka exempelvis de rörliga bolåneräntorna.

Vad gäller obligationsräntorna sätter marknaden dem. Riksbanken kan också påverka men bara genom indirekta åtgärder. Obligationsräntorna styr de bundna bolåneräntorna. I de flesta fall har obligationer en i förväg fastställd nominell ränta och löptid. Obligationer ges i allmänhet ut av svenska staten och av stora företag.

Det finns dock en kreditrisk förknippad med företagscertifikat, d.v.s. en risk för att det företag som gett ut certifikatet inte klarar att betala tillbaka sitt lån i framtiden. Ytterligare en risk är att en eventuell försäljning av certifikatet före löptidens slut kan ge upphov till förlust om marknadspriset för certifikatet har sjunkit sedan köpet.

Högre kontantinsats krävs vid bostadsköp

Sannolikheten är stor för ytterligare en räntesänkning i april 09. Det är troligt att räntan hamnar så lågt som 0,25 procent, inte långt från nollränta.

Tyvärr har räntesänkningen små möjligheter att få fart på den svenska ekonomin. Företagen har svårt att bevisa sin kreditvärdighet hos bankerna. Det den innebär är istället att många kommer uppleva det billigt att låna en stor del av kostnaden för ett bostadsköp. Med de övervärderade bostäder vi ser idag kan detta bli katastrofalt. Lägre räntor innebär större möjligheter för bostadsköpare att bjuda över varandra på bostäder som de egentligen inte har råd med. Nästa år väntas arbetslösheten överstiga 10 procent.  Då brakar systemet en gång till, och fördröjer den ekonomiska återhämtningen som Riksbanken och alla vi andra så gärna vill uppnå.

Det behövs nya metoder för att förhindra en ny bostadsbubbla och påföljande krasch. Ekonomin måste sättas på grundlig rehabilitering.  Genom att kräva en större kontantinsats vid bostadsköp kan prisstegringen på bostäder dämpas, även om Riksbanken lockar med nästan-noll-ränta.

Det är ett utmärkt förslag. Det är fortfarande alldeles för enkelt att låna 90 procent av köpeskillingen för en bostad. Bankerna kräver fast anställning av låntagaren, men tar sällan höjd för risken att bli arbetslös. Krav på en kontantinsats på minst 25 procent från köparen skulle plocka ned många drömkalkyler på jorden och förhindra onödiga krascher när flyttlasset gått.