Stora delar av OECD har i dag l\u00e5g tillv\u00e4xt, h\u00f6g arbetsl\u00f6shet och l\u00e5g inflation. I flera fall \u00e4r ocks\u00e5 statsskulden h\u00f6g. F\u00f6r att komma till r\u00e4tta med de ekonomiska problemen bedriver l\u00e4nderna en expansiv penningpolitik. Den inkluderar penning-politiska l\u00e4ttnader som inneb\u00e4r att centralbankerna p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 ut mer pengar i systemet, f\u00f6retr\u00e4desvis genom att k\u00f6pa statsobligationer. Amerikanska centralbanken Fed s\u00e4nkte styrr\u00e4ntan till 0,25 procent redan \u00e5r 2009 och d\u00e4r har den legat sedan dess.\u00a0 Den europeiska centralbanken ECB, som l\u00e4nge var tveksam till kvantitativa l\u00e4ttnader, QE, beslutade i slutet av 2014 att k\u00f6pa statspapper f\u00f6r 60 miljarder euro i m\u00e5naden. Japan b\u00f6rjade redan p\u00e5 1990-talet att trycka mer pengar och den nuvarande premi\u00e4rministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare. I oktober 2014 ut\u00f6kades programmet till 80 000 miljarder yen.<\/p>\n
Trots att USA, Japan och en rad l\u00e4nder inom EU har h\u00f6ga statsskulder kombineras de penningpolitiska l\u00e4ttnaderna med en styrr\u00e4nta p\u00e5 eller n\u00e4ra 0 procent. Syftet \u00e4r att uppmuntra till konsumtion och investeringar.<\/p>\n
\u00c5r 1936, under den stora depressionen, sammanfattade John Maynard Keynes sina teorier i The General Theory of Employment, Interest and Money<\/em>. Den brittiske ekonomen h\u00e4vdade att den uteblivna tillv\u00e4xten berodde p\u00e5 f\u00f6r l\u00e5g efterfr\u00e5gan p\u00e5 varor och tj\u00e4nster. F\u00f6r att f\u00e5 upp efterfr\u00e5gan f\u00f6rordade han en expansiv och kontracyklisk finanspolitik, det vill s\u00e4ga att staten, under d\u00e5liga \u00e5r, skulle acceptera ett underskott i budgeten och l\u00e5na pengar f\u00f6r att bygga exempelvis bost\u00e4der och investera i infrastruktur. Det skulle skapa s\u00e5v\u00e4l \u00f6kad efterfr\u00e5gan som nya jobb och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt skulle staten undvika djupare nedg\u00e5ngar i ekonomin. Underskotten i statsbudgeten skulle sedan kompenseras med \u00f6verskott n\u00e4r tiderna var b\u00e4ttre.<\/p>\n John Maynard Keynes teorier visade sig sv\u00e5ra att f\u00f6lja i praktiken, i varje fall fullt ut. USA, stora delar av Europa och Japan har under efterkrigstiden som regel haft tillv\u00e4xt. \u00c4nd\u00e5 har dessa ekonomier haft underskott i\u00a0budgeten de flesta \u00e5ren.<\/p>\n Att l\u00e5na i d\u00e5liga tider \u00e4r inte sv\u00e5rt. Att ta ut h\u00f6gre skatter och sk\u00e4ra i utgifterna i h\u00f6gkonjunktur f\u00f6r att samla i ladorna \u00e4r desto tuffare. Dels av oro f\u00f6r att s\u00e4tta k\u00e4ppar i hjulet f\u00f6r uppg\u00e5ngen, dels f\u00f6r att besluten \u00e4r impopul\u00e4ra, n\u00e5got som politiker undviker.<\/p>\n Men det var inte bara sv\u00e5righeten att g\u00f6ra praktik av teorin som v\u00e4ckte kritik. En del ekonomer h\u00e4vdade att keynesianism bidrog till att r\u00e4ttf\u00e4rdiga budgetunderskott, vilket gjorde att politiker fortsatte att spendera, ist\u00e4llet f\u00f6r att ta tag i underliggande problem. N\u00e4r flera l\u00e4nder under 1970-talet drabbades av stagflation, recession kombinerat med h\u00f6g inflation, ifr\u00e5gasattes Keynes teorier alltmer.<\/p>\n Det gav s\u00e5 sm\u00e5ningom upphov till att monetarism, med den amerikanska nationalekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman som f\u00f6rgrundsgestalt, er\u00f6vrade v\u00e4rlden. Monetaristerna \u00e4r tveksamma till att politiker ska, eller snarare, kan<\/em>, g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t den samh\u00e4llsekonomiska balansen. De har i st\u00e4llet en stark tro p\u00e5 marknadens f\u00f6rm\u00e5ga att sk\u00f6ta ekonomin. Om den beh\u00f6ver stabiliseras beror det p\u00e5 att politiker, byr\u00e5krater och fackf\u00f6reningar ingripit och f\u00f6rst\u00f6rt marknadens funktionss\u00e4tt. Statens uppgift b\u00f6r ist\u00e4llet vara att str\u00e4va efter pris-stablitet, f\u00f6r att skapa f\u00f6ruts\u00e4gbarhet i systemet. Prisstabiliteten skulle uppr\u00e4tth\u00e5llas genom att kontrollera m\u00e4ngden pengar, f\u00f6r penningm\u00e4ngden ans\u00e5gs t\u00e4tt sammanfl\u00e4tad med inflationen.<\/p>\n \u00c4ven Milton Friedmans teorier visade sig dock vara sv\u00e5ra att f\u00f6lja i praktiken. USA \u00e4r ett exempel. N\u00e4r USA stod inf\u00f6r en ekonomisk kris s\u00e4nktes r\u00e4ntan av centralbanken Federal Reserve, Fed. Men sedan h\u00f6jdes r\u00e4ntan inte tillbaka till de niv\u00e5er den l\u00e5g p\u00e5 f\u00f6re krisen. \u00c4ven i Europa var r\u00e4ntorna l\u00e5ga.<\/p>\n Sverige har varit duktigare p\u00e5 att praktisera Milton Friedmans teorier. \u00c5r 2010, efter den stora finanskrisen, var den svenska tillv\u00e4xten tillbaka, syssels\u00e4ttningen p\u00e5 v\u00e4g upp och bankernas utl\u00e5ning i g\u00e5ng. Fastighetsmarknaden blomstrade och budgeten var i balans. Den 30 juni 2010 h\u00f6jde Riksbankens direktion, med chefen Stefan Ingves i spetsen, styrr\u00e4ntan med 0,25 procentenheter till 0,5 procent. Den fortsatte sedan att h\u00f6jas fram till sommaren 2011, upp till 2,0 procent.<\/p>\n \u2013Enligt v\u00e5r r\u00e4ntebana, s\u00e5 som vi ser det just nu, kommer repor\u00e4ntan att ligga n\u00e5gonstans mellan 3,5 och 4,0 procent i slutet av 2014, sa Stefan Ingves d\u00e5.<\/p>\n Beslutet var inte okontroversiellt. Arbetsl\u00f6sheten var fortfarande h\u00f6g och inflationen l\u00e5g. Ledam\u00f6terna i riksbanksdirektionen var oeniga. Enligt de s\u00e5 kallade r\u00e4nteduvorna har r\u00e4ntepolitiken st\u00e5tt Sverige dyrt. Enligt dem har r\u00e4nteh\u00f6jningarna har stramat \u00e5t ekonomin i on\u00f6dan.<\/p>\n Tillv\u00e4xtprognoserna justeras ner varje kvartal och Sverige \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot deflation.<\/p>\n \u00c4ven Milton Friedmans teorier har s\u00e5ledes visat sig vara sv\u00e5ra att leva efter i praktiken och ifr\u00e5gas\u00e4tts allt oftare. Lars Jonung, professor emeritus p\u00e5 Lunds universitet, och flera andra anser att inflationsm\u00e5let b\u00f6r fr\u00e5ng\u00e5s under perioder.<\/p>\n <\/p>\n Penningpolitiska l\u00e4ttnader och nollr\u00e4nta har samma syfte: att f\u00e5 ut mer pengar i ekonomin. I teorin b\u00f6r den historiskt l\u00e5ga styrr\u00e4ntan \u00f6ka f\u00f6retagens villighet att investera, eftersom de kan finansiera sig billigt och d\u00e4rmed snabbt r\u00e4kna hem investeringarna. Men hur \u00e4r det i\u00a0praktiken? Det land d\u00e4r det pr\u00f6vats l\u00e4ngst i modern tid \u00e4r som sagt Japan.<\/p>\n N\u00e4r den gl\u00f6dheta bostads- och fastighetsmarknaden b\u00f6rjade falla under 1980-talets sista \u00e5r hotades landets finansiella system. Bankerna stod inf\u00f6r enorma kreditf\u00f6rluster, de st\u00f6rsta dittills i v\u00e4rldshistorien.<\/p>\n N\u00e5got strukturellt och gediget st\u00e4djobb gjordes aldrig. I st\u00e4llet f\u00f6r att skriva av kreditf\u00f6rlusterna l\u00e5g de kvar i banksystemet, som tvingades dra ned utl\u00e5ningen kraftigt.<\/p>\n I st\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6kte centralbanken Bank of Japan stimulera ekonomin med kapitalinjektioner och allt l\u00e4gre styrr\u00e4nta. Staten uppmanades l\u00e5na mer pengar, vilket resulterade i att h\u00e4lften av budgeten l\u00e5nades upp. Men f\u00f6retagens investeringar f\u00f6rblev l\u00e5ga, hush\u00e5llen sparade alltmer i st\u00e4llet f\u00f6r att konsumera och BNP-tillv\u00e4xten har varit l\u00e5g de senaste 20 \u00e5ren.<\/p>\n I slutet p\u00e5 1990-talet s\u00e4nktes styrr\u00e4ntan till noll, utan att det hj\u00e4lpte n\u00e4mnv\u00e4rt. Den japanska ekonomin befann sig i dvala med l\u00e5g inflation och l\u00e5g tillv\u00e4xt. Japan har i dag en statsskuld p\u00e5 \u00f6ver 240 procent av BNP. En fj\u00e4rdedel av statens utgifter \u00e4r r\u00e4ntebetalningar.<\/p>\n F\u00f6r att bryta m\u00f6nstret lanserade premi\u00e4rminister Shinzo Abe i december 2012 en \u00e4nnu mer expansiv finans- och penningpolitik som kombinerat med strukturella reformer kom att kallas Abenomics. Hittills har den inte varit s\u00e5 framg\u00e5ngsrik som f\u00f6respr\u00e5karna hoppades p\u00e5.<\/p>\n F\u00f6r att inte ruinera landet h\u00f6jdes i fjol momsen, vilket minskade konsumtionen och fick Japans BNP att sjunka kraftigt. Tillv\u00e4xten har nu kommit ig\u00e5ng igen nu, om \u00e4n mycket f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n Samtidigt som Japan tuffade p\u00e5 med nollr\u00e4nta, l\u00e5g tillv\u00e4xt och deflation, hamnade USA och Europa i kris. Situationen var inte helt olik den japanska. En kreditbubbla ledde till krasch p\u00e5 bostadsmarknaden f\u00f6ljt av kraftigt stigande statsskulder.<\/p>\n Trots att det japanska exemplet p\u00e5 att keynesiansk politik knappast fungerar, s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker sig USA och Europa nu p\u00e5 samma trick. Amerikanska centralbanken Fed s\u00e4nkte styrr\u00e4ntan till 0,25 procent redan \u00e5r 2009 och d\u00e4r har den legat sedan dess. ECB:s styrr\u00e4nta ligger sedan tidigt i h\u00f6stas p\u00e5 0,05 procent. Och i\u00a0slutet p\u00e5 oktober f\u00f6rra \u00e5ret var det allts\u00e5 Sveriges tur att inf\u00f6ra nollr\u00e4nta.<\/p>\n Det finns ocks\u00e5 de som h\u00e4vdar att dagens l\u00e5ginflationsmilj\u00f6 \u00e4r naturlig. N\u00e4r asiatiska tigrar och andra tillv\u00e4xtl\u00e4nder, med mycket l\u00e4gre produktionskostnader, sv\u00e4mmar \u00f6ver v\u00e4rlden med varor, \u00e4r det rimligt att inflationen \u00e4r l\u00e5g.<\/p>\n Risken \u00e4r att hela v\u00e4stv\u00e4rlden blir ett Japan. Det allvarligaste \u00e4r att pengarna, trots nollr\u00e4ntan, inte letar sig ut i den verkliga v\u00e4rlden. I alla fall inte i den utstr\u00e4ckning som skulle beh\u00f6vas. I st\u00e4llet anv\u00e4nds de billiga l\u00e5nen till att spekulera p\u00e5 aktiemarknaden och k\u00f6pa bost\u00e4der \u2013 inte till konsumtion av varor och tj\u00e4nster. Och d\u00e5 \u00f6kar risken f\u00f6r en kreditbubbla som till slut spricker.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"