Vad är en bank egentligen

 Både i vanliga skolböcker och i avancerad makroekonomisk litteratur brukar banker beskrivas som mellanhänder; De lånar ut pengar som andra satt in. Men det var väldigt väldigt länge sedan det var en korrekt beskrivning av en bank.  I själva verket skapar bankerna pengar när de beviljar nya lån. I och med det uppstår ny köpkraft. Dessa ”pengar” skapas ur tomma intet.

Att detta inte är sunt har framförts både av Michael Kumhof, ekonom på Internationella Valutafonden IMF och  Adair Turner, tidigare chef för den brittiska motsvarigheten till Finansinspektionen, FSA, den svenske ekonomen Knut Wicksell (1851-1926) med flera.

Hur mycket och till vem banker på detta sätt pumpar ut nya pengar i ekonomin får stor påverkan på ekonomin. Fördelen är att det kan skapa vad vi kallar tillväxt. Nackdelen är att det blåser upp priserna på tillgångar med bubblor och krascher som följd.

Dessa samband intresserade ekonomer verksamma under det tidiga 1900-talet som Irving Fisher, Friedrich Hayek och i mer modern tid även Hyman Minsky.
De ansåg att skuldsättningsnivån i ekonomin var en av de allra viktigaste faktorerna att hålla koll på.

 

Irving Fisher tyckte till och med att privata bankers möjlighet att skapa pengar kunde leda till så stora problem att det borde förbjudas, en idé som relanserats av Michael Kumhof.

Dessa ekonomers slutsatser har visat sig vara mer relevanta än någonsin. Varför?

Till att börja med har den totala skuldsättningen, offentlig och privat, ökat dramatiskt i världen, sammanlagt motsvarar den idag 313 procent av BNP.

I den moderna ekonomin går allt mindre till satsningar på produktion t.ex. byggen av vägar eller fabriker. Merparten av  lånen används till att köpa redan existerande tillgångar som fastigheter, alltså spekulation, eller till att tidigarelägga konsumtion (Krediter).

En rad spärrar för hur mycket köpkraft som bankerna kan skapa ur tomma intet har försvunnit de senaste decennierna. Det började med att pengar kopplades loss från någon fysisk vara t.ex. guld. På senare tid har så kallade  skuggbanker accelererat utvecklingen.

Det har lett till att skulderna har fortsatt att öka. Krediter som tillväxtbränsle tycks fungera allt sämre.

Enligt en analys av Deutsche Bank har skulderna i de så kallade G7-länderna de senaste fem åren ökat med 18 000 miljarder dollar. Det har resulterat i en BNP-tillväxt på enbart  1 000 miljarder dollar. Samma mönster går att se i Asien. I Sverige har de totala skulderna stigit från 429 procent av BNP år 2007 till 490 procent 2012 enligt siffror från Statistiska centralbyrån. Ändå har BNP per capita stått stilla.

Vi har ett system som inte bara kräver hög skuldsättning för att skapa ekonomiskt tillväxt, utan ständigt stigande skuldsättning.

 

Som Adair Turner konstaterar: Detta måste vara fel, det måste vara farligt.

 

Leave a Comment