Vad är krisberedskap?
Krisberedskap brukar definieras som förmågan att genom utbildning, övning och andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer som skapas före, under och efter en kris, förebygga, motstå och hantera krissituationer.
Olika typer av hot
Militära hot
- Traditionella militära hot från andra stater som kan påverka Sveriges nationella säkerhet.
- Terrorism och extremism med militära kopplingar.
Civila hot
- Hot mot den inre säkerheten, inklusive terrorism, brottslighet och social oro.
- Naturkatastrofer och andra civila nödsituationer, tex långvarigt elbortfall.
- Brister i transportkedjan eller matförsörjning som begränsar tillgång till matvaror.
Digitala hot
- Cyberattacker mot regeringens institutioner, företag och infrastruktur.
- Informationsspionage och cyberkrigföring.
Ekonomiska hot
- Ekonomiska påtryckningar och sanktioner från andra länder.
- Attecker mot digitala betalssystem som försvårar eller omöjiggör digitala betalningar t.ex. via kort, swish eller elektroniska överföringar
- Ekonomisk brottslighet och korruption.
Miljörelaterade hot
- Klimatförändringar och dess påverkan på miljön (t ex torka, stormar och nederbörd).
- Miljökatastrofer och föroreningar.
Hybridhot
- Kombination av militära, civila och digitala hot i syfte att destabilisera eller påverka Sverige på olika sätt.
- Individer kan också utgöra hot genom brottslighet, radikalisering eller andra aktiviteter som kan påverka samhällets stabilitet och säkerhet. Att hantera och motverka dessa hot kräver samarbete på nationell och internationell nivå, samt adekvata säkerhetsåtgärder inom olika områden.
Generella principer vid krishantering
När det gäller krig och kris brukar man säga att förberedelse för krig ger även goda förutsättningar att kunna hantera andra civila kriser. Det här är särskilt viktigt i tider med osäkert säkerhetspolitiskt läge.
En annan viktig princip är att man på olika nivåer så långt som möjligt bör försöka upprätthålla normala samhällsfunktioner. Det är viktigt i rent praktisk mening men också för att bibehålla människors tillit till institutioner och samhället i stort. Det innebär att det offentliga kan behöva hjälp från civilsamhället, särskilt i ett inledande skede.