Högre kontantinsats krävs vid bostadsköp

Sannolikheten är stor för ytterligare en räntesänkning i april 09. Det är troligt att räntan hamnar så lågt som 0,25 procent, inte långt från nollränta.

Tyvärr har räntesänkningen små möjligheter att få fart på den svenska ekonomin. Företagen har svårt att bevisa sin kreditvärdighet hos bankerna. Det den innebär är istället att många kommer uppleva det billigt att låna en stor del av kostnaden för ett bostadsköp. Med de övervärderade bostäder vi ser idag kan detta bli katastrofalt. Lägre räntor innebär större möjligheter för bostadsköpare att bjuda över varandra på bostäder som de egentligen inte har råd med. Nästa år väntas arbetslösheten överstiga 10 procent.  Då brakar systemet en gång till, och fördröjer den ekonomiska återhämtningen som Riksbanken och alla vi andra så gärna vill uppnå.

Det behövs nya metoder för att förhindra en ny bostadsbubbla och påföljande krasch. Ekonomin måste sättas på grundlig rehabilitering.  Genom att kräva en större kontantinsats vid bostadsköp kan prisstegringen på bostäder dämpas, även om Riksbanken lockar med nästan-noll-ränta.

Det är ett utmärkt förslag. Det är fortfarande alldeles för enkelt att låna 90 procent av köpeskillingen för en bostad. Bankerna kräver fast anställning av låntagaren, men tar sällan höjd för risken att bli arbetslös. Krav på en kontantinsats på minst 25 procent från köparen skulle plocka ned många drömkalkyler på jorden och förhindra onödiga krascher när flyttlasset gått.

Produktplacering i radio och TV

Denna typ av marknadsföring går inte att undvika på samma sätt som traditionell reklam. Det är också svårare att veta vad som är reklam och vilka varumärken producenten skulle valt att använda även om de inte fått betalt.
Produktplacering är tillåtet så länge det inte bryter mot ett lands övriga lagar. Här är det dock flera lagar som ska tas hänsyn till och som ofta strider mot varandra.
Marknadsföringslagen säger att det tydligt måste framgå när det handlar om marknadsföring.
Radio och TVlagen i sin tur säger att det är förbjudet att fokusera på varumärken eller företag på ett sätt som inte är motiverat utifrån ett redaktionellt intresse. Det är alltså förbjudet att låta varumärket synas för mycket. Det som är avgörande är alltså på vilket sätt produkten exponeras, inte syftet bakom t.ex. vilket varumärke som betalar för att synas. Enligt yttrandefrihetsgrundlagen har producenten rätt att välja vad som ska visas i det redaktionella innehållet. Det är alltså tillåtet att välja ett visst varumärke utifrån vilket företag som betalar för att synas.
EU har kommit med ett nytt direktiv AV-direktivet, som säger att om produktplacering ska vara tillåtet måste programmet som de ingår i informera om detta. Om den som sänder programmet får betalt för att placera en produkt måste de alltså informera om detta i början och slutet av programmet men om den som sänder ett program köpt in ett inslag från ett externt produktionsbolag är det inte möjligt att ställa det kravet eftersom den som då gjort programmet enligt yttrandefrihetsgrundlagen har rätt att välja vilka varumärken som ska synas i det redaktionella innehållet. Enligt det nya EU direktivet, AV-direktivet är det dock aldrig tillåtet med produktplacering i nyhetsprogram program som riktar sig till barn eller produktplacering av alkohol.

Rebalansering

Ett givet råd när det gäller placeringar i aktier är att köpa billigt och sälja dyrt. I praktiken lyckas gemene man inte så bra med detta utan många gör det motsatta. Och det finns ingen som alltid prickar in bottnarna och topparna rätt.  För att minska risken och öka avkastningspotentialen i sin portfölj kan man tillämpa rebalansering. Det innebär att man säljer av delar de tillgångar som utvecklats bäst och köper tillgångar som haft sämre utveckling.

Om en aktie eller annan investering i en portfölj stiger mycket i värde kommer värdet på den tillgången motsvara en större andel av portföljens värde än vad den gjorde från början. Det innebär att balansen i portföljen mellan olika tillgångar kanske inte är lika jämn som man önskar och som den var från början.  Detta gäller inte minst portföljer som består av flera olika tillgångsslag t.ex. aktier och räntebärande papper.

Genom att rebalansera, d.v.s. sälja av den tillgång som har växt till en för stor andel av portföljens värde minskar risknivån och portföljens avkastningsmål på kort och lång sikt tillgodoses. Praktiskt gör man så att man enligt förutbestämda riktlinjer säljer av tillgångar som utvecklats starkt och köper mer av de som utvecklats svagt. Under förutsättning att man fortfarande har samma grundsyn på bolaget.

Det är viktigt att man i förväg bestämmer hur ofta en rebalansering ska ske, t.ex. en gång per år och att man håller sig till de uppsatta tidpunkterna.

Det kan säkert kännas svårt att sälja en tillgång som är i en stigande trend, speciellt om den fortsätter att stiga efter att man sålt, men på lång sikt minskar man risken för att drabbas av uppblåsta värderingsbubblor som sedan spricker. Alternativt kan man rebalansera när de olika tillgångarna har nått vissa nivåer. Om en portfölj består av 60 procent aktiefonder och 40 procent räntefonder kan man göra en rebalansering t.ex. när respektive tillgångsslag har avvikit med 20 procentenheter från den initiala fördelningen.