Ökad konkurrens på bolånemarknaden

Konkurrensen på bolånemarknaden ökar.

Förutom de traditionella bankerna så har ytterligare sex startupbolag fått tillstånd från Finansinspektionen att ge ut bostadskrediter.

Stabelo
Stabelo har lånat ut över 3 miljarder kronor under sitt första halvår av aktiv verksamhet efter att de kom igång i april 2018. Bolaget erbjuder en rörlig ränta på 1,24 procent vid en bindningstid på tre månader, något under statliga SBAB vars tremånadersränta ligger på 1,32 procent. Nischbanken Avanza äger 30% av aktierna i Stabelo och hjälper till att distribuera lånen till konsumenter. Finansieringen har skett genom en fond för pensionsbolag och andra institutionella investerare.
Samarbetet med Avanza har också hjälpt till att skapa förtroende för Stabelo hos både bolånekunder och investerare. Flera finansiärer har redan fått avkastning på sina första investeringar och valt att fylla på med ytterligare kapital i fonden.

Hypoteket
Hypoteket, med Schibsted som delägare, har även de full fart på utlåningen och ett starkt varumärke i ryggen. Bolaget har sedan början av 2018 ett bolåneerbjudande på 1,28 procent med tre månaders bindningstid.

Borgo
Borgo grundades av några avhoppare från Avanza och lanseras under början av 2019. Exakt hur erbjudandet ska se ut vill bolaget inte berätta, men till en början kommer det bara att jobba med kunder som vill flytta sina bolån.

Youple
Startupen Youple lanserar under våren 2019 ett bolånepaket i samarbete med en ännu hemlig etablerad aktör som också kommer att stå för delar av finansieringen.
Erbjudandet innefattar även möjligheten att låna till en kontantinsats och riktar sig enbart till personer under 35 som vill köpa sin första bostad.
Grundare är Diviesh Vithlani, som tidigare har varit chef på Swedbank.

Enkla
Enkla är den bolåneutmanare som fått mest uppmärksamhet i media då manvar tidigt ute och lovade marknadens lägsta ränta på 0,95 procent. Bolaget är grundat av grundat av Alexander Widegren med uppbackning av NFT Ventures.
Bolaget saknade dock finansiering och stötte dessutom på patrull hos Finansinspektionen som nu har åtgärdats. Kvar att lösa är dock finansieringen av obligationsprogrammet som ska möjliggöra utlåningen.

Svensk Hypotekspension
Svensk Hypotekspension har också licens för bolån och har specialiserat sig på bostadslån till pensionärer.

Sannolikheten för att det blir ännu fler bolåneutmanare är hög. Ytterligare fem startupbolag har under 2018 ansökt om att få ge ut bostadskrediter.
Den stora utmaningen för bolåneutmanarna blir sedan kapitalanskaffningen.

Men även om det handlar om mycket pengar så är det fortfarande en liten del av marknaden som hanteras av de nischade bolåneutlånarna. Marknadsledande Swedbanks bolånevolymer till hushållen uppgick till exempel till 789 miljarder kronor vid slutet av 2018.

Skatt på inkomster från brottslig verksamhet och prostitution (försäljning av sex)

Sedan år 2011 är det bekräftat att man i Sverige är skyldig att betala skatt även från inkomster från ren brottslig verksamhet. 2011 kom nämligen en ny dom från HFD  (HFD 2011 ref. 80)  som fastslog att det inte finns något belägg i inkomstskattelagen att inte beskatta inkomster från brottslig verksamhet oavsett om de härrör från en ren brottslig verksamhet eller brottslig verksamhet som är en del av legal verksamhet. All inkomst från brottslig verksamhet är således beskattningsbar.

Tidigare fanns ett rättsfall från 1991 som också behandlade frågan och då gjorde man skillnad på pengar som influtit på grund av ren brottslig verksamhet och pengar som influtit genom en brottslig verksamhet som är en del av en legal. ( RÅ 1991 ref. 6).

Fram till 2011 ansåg alltså domstolen att pengar som man anskaffar genom ren brottslig verksamhet inte var beskattningsbara. Detta då verksamheten inte kan betraktas som en förvärvskälla och ansågs då inte resultera i beskattning. Anledningen härtill är bland annat att man inte  såg rent brottsliga förvärv som en vinst, då de i regel ska förverkas enligt Brottsbalken. Vidare bygger skattskyldigheten på bokföring och bokföring sker vanligtvis inte vid brottslig verksamhet. Vad som räknas som ren brottslig verksamhet är t.ex. tillgreppsbrott.

Även innan 2011 framhöll dock Regeringsrätten att brottslig verksamhet som är en del av en legal bör medföra skattskyldighet. Som exempel nämns vissa narkotikainnehav som faktiskt är legala genom t.ex. recept, och den brottsliga verksamheten utgörs då av illegal försäljning av narkotikan.

Men sedan 2011 kan alltså inkomster från all brottslig verksamhet beskattas.

Inkomst från försäljning av sexuella tjänster är att betrakta som en näringsverksamhet och är således en förvärvsinkomst som är skattepliktig. Detta har fastslagits i ett rättsfallet från 1982 (KamR Sthlm mål nr.  2231-06 19/3-07) och är således gällande praxis.

I Sverige är ju försäljning av sexuella tjänster inte straffbart, medans det är straffbart att köpa sexuella tjänster.

Inflationssnurran – räkna på inflationen

Inflation innebär att pengarnas köpkraft minskar med tiden. En hundralapp för 50 år sedan räckte till att köpa väldigt mycket mer varor än vad man får för 100 kr idag.

Även inflationen växer med ränta-på-ränta effekten, vilket gör att även den kan öka ganska snabbt om inflationen är hög under en längre period.
Det betyder att den avkastning man har på sina investeringar, dels i form av värdeökning men även utdelning och utdelningstillväxt i utdelningsmaskinen måste överstiga inflationen för att man realt sett ska få mer köpkraft för sina pengar i framtiden.

Vill du veta hur mycket 1000 kronor från 1930 motsvarar i dagens penningvärde eller hur mycket 10 000 kronor 1990 motsvarade 1940? Med inflationssnurran
Inflationssnurran kan du räkna både framåt och bakåt i tiden, inom valt tidsintervall.

Upplevelsen på restaurang

Den som får pengar över när hyra, mat inredning och andra prylar är betalda lägger ofta pengarna på upplevelser som resor, evenemang eller restaurangbesök. Upplevelsen av en restaurang beror naturligtvis mycket på hur vällagad maten är, men det är också en helhetsupplevelse där området, personalen, inredningen och inte minst möblerna spelar roll. Restaurangens utseende, möbler och inredning är ofta det första gästerna ser innan de ens kommer i kontakt med maten eller personalen och ofta kan man redan på möblerna och dukningen avgöra vad det är för typ av restaurang. Om det är ett sunkhak eller en restaurang för fine dining etc.  Miljön, inredningen och möblerna avgör också upplevelsen av restaurangbesöket. Att sitta och avnjuta en middag på läderstolar eller på AZ Design restaurangsoffor, med blänkande vinglas på bordet ger en helt annan upplevelse än om det är slitna bord och stolar med gamla plancher på väggarna.

Sällskapet är naturligtvis också avgörande. Inte bara det egna sällskapet utan även vilka andra som går till restaurangen eller krogen har betydelse för upplevelsen. Kanske man också kan nätverka och knyta kontakter på ställen där man hittar likasinnande eller branschfolk som man kan utbyta affärsamarbeten med.

Så den som driver en restaurang och tycker att den vällagade maten inte lockar tillräckligt många, eller rätt sorts kunder gör klokt i att se över inredningen och utformningen av lokalen. Det kan vara avgörande för besökarnas upplevelse.

 

Stora skulder i bostadsrättsföreningar kan ge kraftigt höjda månadsavgifter när räntan stiger

Den som köper en bostadsrätt, d.v.s. en andel i en bostadsrättsförening fokuserar ofta på andelens pris och på månadsavgiften till bostadsrättsföreningen. bostad ligger spekulanternas fokus på pris och månadsavgift.

Det som är minst lika viktigt att hålla koll på är bostadsrättsföreningens lån per kvadratmeter boyta.

Ett exempel: Om en lägenhet säljs för 70 000 per kvadratmeter och föreningen dessutom genom sina lån har en skuld på 30 000 kronor per kvadratmeter blir den sammanlagda prislappen för bostaden 105 000 kronor per kvadratmeter.

Om lägenheten är på 70 kvadratmeter motsvarar lägenhetens andel av det samlade föreningslånet över 2 miljoner kronor.

När räntorna är låga, drabbar bostadsrättsinnehavarna inte särskilt mycket av föreningens lån, eftersom räntan på dessa lån då också är låg. Men när räntan stiger så kommer många bostadsrättsföreningar att behöva höja månadsavgiften.

Bostadsrättsinnehavarna riskerar då att drabbas av dubbla problem. Dels kommer räntan att stiga på deras privata lån som de har tagit för att köpa sin andel i förenignen, samtidigt som månadsavgiften till föreningen höjs. Detta kan göra att många behöver sälja sin bostadsrätt, vilket kan innebära sjunkande priser, då tillgången ökar. Dessutom finns risken att köparna inte kan betala så mycket för en andel eftersom den höjda månadsavgiften räknas in i deras boendekalkyl.

En sammanställning som allabrf.se bar gjort visar att medianvärdet för föreningslånen i dag ligger på 5 000 kronor per kvadratmeter. Men skillnaden mellan bostadsrättsföreningarna är stor. Det finns föreningar om sitter med skulder på uppemot 60 000 kronor kvadratmetern samtidigt som det finns andra som inte har några skulder alls.

Tyngst skuldsatt är Bostadsrättsföreningen Järnlodet 23 på Östermalm i Stockholm vars skulder uppgår till nära 61 000 kronor per kvadratmeter. Därefter kommer Brf Hackspetten 10 i Malmö med en föreningsskuld som motsvarar drygt 40 800 kronor per kvadratmeter. På tredje plats hamnar Brf Hasselbladska Huset på en av Göteborgs mest fashionabla adresser med nära 37 000 kronor per kvadratmeter i skuld.

På allabrf.se kan man söka på olika bostadsrättsföreningar och de skulder som bostadsrättsföreningarna har.

Låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation

Stora delar av OECD har i dag låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation. I flera fall är också statsskulden hög. För att komma till rätta med de ekonomiska problemen bedriver länderna en expansiv penningpolitik. Den inkluderar penning-politiska lättnader som innebär att centralbankerna på olika sätt försöker få ut mer pengar i systemet, företrädesvis genom att köpa statsobligationer. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess.  Den europeiska centralbanken ECB, som länge var tveksam till kvantitativa lättnader, QE, beslutade i slutet av 2014 att köpa statspapper för 60 miljarder euro i månaden. Japan började redan på 1990-talet att trycka mer pengar och den nuvarande premiärministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare. I oktober 2014 utökades programmet till 80 000 miljarder yen.

Trots att USA, Japan och en rad länder inom EU har höga statsskulder kombineras de penningpolitiska lättnaderna med en styrränta på eller nära 0 procent. Syftet är att uppmuntra till konsumtion och investeringar.

År 1936, under den stora depressionen, sammanfattade John Maynard Keynes sina teorier i The General Theory of Employment, Interest and Money. Den brittiske ekonomen hävdade att den uteblivna tillväxten berodde på för låg efterfrågan på varor och tjänster. För att få upp efterfrågan förordade han en expansiv och kontracyklisk finanspolitik, det vill säga att staten, under dåliga år, skulle acceptera ett underskott i budgeten och låna pengar för att bygga exempelvis bostäder och investera i infrastruktur. Det skulle skapa såväl ökad efterfrågan som nya jobb och på så sätt skulle staten undvika djupare nedgångar i ekonomin. Underskotten i statsbudgeten skulle sedan kompenseras med överskott när tiderna var bättre.

John Maynard Keynes teorier visade sig svåra att följa i praktiken, i varje fall fullt ut. USA, stora delar av Europa och Japan har under efterkrigstiden som regel haft tillväxt. Ändå har dessa ekonomier haft underskott i budgeten de flesta åren.

Att låna i dåliga tider är inte svårt. Att ta ut högre skatter och skära i utgifterna i högkonjunktur för att samla i ladorna är desto tuffare. Dels av oro för att sätta käppar i hjulet för uppgången, dels för att besluten är impopulära, något som politiker undviker.

Men det var inte bara svårigheten att göra praktik av teorin som väckte kritik. En del ekonomer hävdade att keynesianism bidrog till att rättfärdiga budgetunderskott, vilket gjorde att politiker fortsatte att spendera, istället för att ta tag i underliggande problem. När flera länder under 1970-talet drabbades av stagflation, recession kombinerat med hög inflation, ifrågasattes Keynes teorier alltmer.

Det gav så småningom upphov till att monetarism, med den amerikanska nationalekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman som förgrundsgestalt, erövrade världen. Monetaristerna är tveksamma till att politiker ska, eller snarare, kan, göra något åt den samhällsekonomiska balansen. De har i stället en stark tro på marknadens förmåga att sköta ekonomin. Om den behöver stabiliseras beror det på att politiker, byråkrater och fackföreningar ingripit och förstört marknadens funktionssätt. Statens uppgift bör istället vara att sträva efter pris-stablitet, för att skapa förutsägbarhet i systemet. Prisstabiliteten skulle upprätthållas genom att kontrollera mängden pengar, för penningmängden ansågs tätt sammanflätad med inflationen.

Även Milton Friedmans teorier visade sig dock vara svåra att följa i praktiken. USA är ett exempel. När USA stod inför en ekonomisk kris sänktes räntan av centralbanken Federal Reserve, Fed. Men sedan höjdes räntan inte tillbaka till de nivåer den låg på före krisen. Även i Europa var räntorna låga.

Sverige har varit duktigare på att praktisera Milton Friedmans teorier. År 2010, efter den stora finanskrisen, var den svenska tillväxten tillbaka, sysselsättningen på väg upp och bankernas utlåning i gång. Fastighetsmarknaden blomstrade och budgeten var i balans. Den 30 juni 2010 höjde Riksbankens direktion, med chefen Stefan Ingves i spetsen, styrräntan med 0,25 procentenheter till 0,5 procent. Den fortsatte sedan att höjas fram till sommaren 2011, upp till 2,0 procent.

–Enligt vår räntebana, så som vi ser det just nu, kommer reporäntan att ligga någonstans mellan 3,5 och 4,0 procent i slutet av 2014, sa Stefan Ingves då.

Beslutet var inte okontroversiellt. Arbetslösheten var fortfarande hög och inflationen låg. Ledamöterna i riksbanksdirektionen var oeniga. Enligt de så kallade ränteduvorna har räntepolitiken stått Sverige dyrt. Enligt dem har räntehöjningarna har stramat åt ekonomin i onödan.

Tillväxtprognoserna justeras ner varje kvartal och Sverige är på väg mot deflation.

Även Milton Friedmans teorier har således visat sig vara svåra att leva efter i praktiken och ifrågasätts allt oftare. Lars Jonung, professor emeritus på Lunds universitet, och flera andra anser att inflationsmålet bör frångås under perioder.

 

Penningpolitiska lättnader och nollränta har samma syfte: att få ut mer pengar i ekonomin. I teorin bör den historiskt låga styrräntan öka företagens villighet att investera, eftersom de kan finansiera sig billigt och därmed snabbt räkna hem investeringarna. Men hur är det i praktiken? Det land där det prövats längst i modern tid är som sagt Japan.

När den glödheta bostads- och fastighetsmarknaden började falla under 1980-talets sista år hotades landets finansiella system. Bankerna stod inför enorma kreditförluster, de största dittills i världshistorien.

Något strukturellt och gediget städjobb gjordes aldrig. I stället för att skriva av kreditförlusterna låg de kvar i banksystemet, som tvingades dra ned utlåningen kraftigt.

I stället försökte centralbanken Bank of Japan stimulera ekonomin med kapitalinjektioner och allt lägre styrränta. Staten uppmanades låna mer pengar, vilket resulterade i att hälften av budgeten lånades upp. Men företagens investeringar förblev låga, hushållen sparade alltmer i stället för att konsumera och BNP-tillväxten har varit låg de senaste 20 åren.

I slutet på 1990-talet sänktes styrräntan till noll, utan att det hjälpte nämnvärt. Den japanska ekonomin befann sig i dvala med låg inflation och låg tillväxt. Japan har i dag en statsskuld på över 240 procent av BNP. En fjärdedel av statens utgifter är räntebetalningar.

För att bryta mönstret lanserade premiärminister Shinzo Abe i december 2012 en ännu mer expansiv finans- och penningpolitik som kombinerat med strukturella reformer kom att kallas Abenomics. Hittills har den inte varit så framgångsrik som förespråkarna hoppades på.

För att inte ruinera landet höjdes i fjol momsen, vilket minskade konsumtionen och fick Japans BNP att sjunka kraftigt. Tillväxten har nu kommit igång igen nu, om än mycket försiktigt.

Samtidigt som Japan tuffade på med nollränta, låg tillväxt och deflation, hamnade USA och Europa i kris. Situationen var inte helt olik den japanska. En kreditbubbla ledde till krasch på bostadsmarknaden följt av kraftigt stigande statsskulder.

Trots att det japanska exemplet på att keynesiansk politik knappast fungerar, så försöker sig USA och Europa nu på samma trick. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess. ECB:s styrränta ligger sedan tidigt i höstas på 0,05 procent. Och i slutet på oktober förra året var det alltså Sveriges tur att införa nollränta.

Det finns också de som hävdar att dagens låginflationsmiljö är naturlig. När asiatiska tigrar och andra tillväxtländer, med mycket lägre produktionskostnader, svämmar över världen med varor, är det rimligt att inflationen är låg.

Risken är att hela västvärlden blir ett Japan. Det allvarligaste är att pengarna, trots nollräntan, inte letar sig ut i den verkliga världen. I alla fall inte i den utsträckning som skulle behövas. I stället används de billiga lånen till att spekulera på aktiemarknaden och köpa bostäder – inte till konsumtion av varor och tjänster. Och då ökar risken för en kreditbubbla som till slut spricker.

 

 

Penningpolitiska lättnader skedde redan på 1700-talet

När det inte räcker med att sänka räntan för att stimulera tillväxten använder sig fler och fler länder av kvantitativa lättnader s.k. QE (quantitative easing.)  Men detta är långt ifrån första gången i världshistorien, eller för den delen Sveriges historia som detta sker.

Vi kan gå tillbaka till Sverige på 1700-talet. När Karl XII återvände till Sverige 1715 efter över 15 år av strider hade krigslyckan vänt.  Armén hade halverats och den svenska ekonomin kollapsat. Men Karl XII gjorde ändå upp planer för att erövra Norge. Det fanns dock ett problem. Äventyret skulle kosta 40 miljoner daler silvermynt.

En av få som vid den här tiden ännu hade tilltro till krigarkungens förmåga och en av de första som besökte Karl XII när kungen återvände till Sverige år 1715 var Georg Heinrich von Görtz. Formellt var han hertigdömet -Holstein-Gottorpas utsände vid Karl XII:s hov. Men han var också kungens närmaste rådgivare. I praktiken fungerade han som finansminister och alltiallo.

Georg Heinrich von Görtz föreslog för kungen att man skulle införa nödmynt. Staten tog koppar- och silvermynt från svenska folket och gav dem nödmynt tillbaka. Nödmynten gavs värdet 1 daler, fastän metallvärdet inte var ens i närheten. De konfiskerade silver- och kopparmynten användes av staten för att göra affärer utomlands.

Med modern terminologi: von Görtz ökade penningmängden genom att vad vi idag skulle kalla att starta sedelpressen. Dessutom frångick man den fasta växelkursen, genom att släppa nödmyntens koppling till silver och koppar. Karl XII tyckde det var en genialisk ide och  på kungens begäran präglades därför tio gånger fler nödmynt än vad von Görtz hade föreslagit, 20 miljoner i stället för 2 miljoner. Utan att vara medveten om det genomförde kungen därmed en tidig och mycket primitiv form av penningpolitiska lättnader eller quantitative easing, QE.  Det är precis samma sak som  Europeiska centralbanken, ECB, nu gör.

Tanken var att nödmynten skulle lösas in med riktiga mynt när tiderna blev bättre. De var alltså lån. Men återbetalningen dröjde. Och de mer eller mindre ofrivilliga långivarna tvingades dessutom till en haircut – de fick bara tillbaka hälften.

Snart sköt såväl inflation som arbetslöshet i höjden och en finanskris var ett faktum. Lågkonjunkturen blev lång, mycket lång. Det dröjde ända till 1870-talet innan Sverige uppnådde samma BNP per capita som år 1700.

Kungens stupade år 1718 i norska Halden och slapp uppleva röran. Von Görtz var den som fick skulden för den misslyckade penningpolitiken och dömdes till döden och avrättades året därpå.

Ett annat exempel på metoden är Japan som  på 1990-talet började att trycka mer pengar och den nuvarande premiärministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare genom att i oktober 2014 utökades programmet till 80 000 miljarder yen.

Huruvida Fed-chefen Janet Yellens, ECB-chefen Mario Draghis och Riksbankschefen Stefan Ingves penningpolitiska åtgärder blir mer eller mindre lyckade än det som skedde under 1700-talet återstår att se. Lyckligtvis, för de tre centralbankcheferna, är det dock ingen som avrättas för sådant numera.

 

Återbetala CSN-lånet i tid

CSN lånet till studenter är riktigt förmånligt.  Räntan på CSN-lånet är 1 procent under 2015. Den fastställs av regeringen varje år och beräknas på ett genomsnitt av statens upplåningskostnad de senaste tre åren.

Dock får man till skillnad från t.ex. bostadslån  inte göra avdrag för räntan vid deklaration. Det beror på att räntesatsen redan har anpassats till de avdragsregler som finns inom skattesystemet. Det innebär att man betalar in en lägre ränta från början, i stället för att i efterhand få tillbaka pengar på skatten.

Även återbetalningsvillkoren för CSN-lånet är förmånliga. Om du har låg inkomst behöver du också betala tillbaka en mindre del av lånet den perioden.   Men ett tips är att betala i tid. Påminnelseavgiften har 2015 nämligen höjts från 200 kronor till 450 kronor.  För den som är orolig att man ska glömma att betala finns möjlighet till både e-faktura och autogiro som man kan använda sig av.

 

Gamla studenter har i snitt 132 000 kronor att beta av i studieskuld hos CSN.  Det totala utlånade beloppet är 201 miljarder kronor fördelat på 1,5 miljoner låntagare med i snitt 131 754 kronor i skuld, visar CSN:s sammanställning gjord i samband med att årsbeskeden skickas ut.

Högst skuldnivå har Uppsala län och Stockholms län med 147 000 kronor per person. Den lägsta snittskulden, 111 000 kronor, har låntagarna i Jönköpings och Västernorrlands län.

Och skuldsättningen ökar eftersom lånedelen i studiemedlet höjts med cirka 1 000 kronor.

Dollarn stärks mot alla större valutor

Under 2014 och början av 2015 stärktes dollarn mot samtliga större valutor i världen.
Mot ett snitt av utländska valutor nådde dollarn i början av 2015 sin starkaste nivå på 11 år.

När man talar om en stark valuta menar man att man får mer av en annan valuta som har försvagats vid valutaväxling.
En vecka in på 2015 kostar en dollar nu 7.90kr jämfört med ca 6.40kr i början av 2014.

En stark valuta är negativt ur konkurrenssynpunkt för ett lands exportindustri och ett lands turistnäring. Däremot blir det billigare att importera.

På motsvarande sätt är en svag valuta positiv för exportföretag och turistnäring, men negativ för den som vill importera från andra länder med en valuta som blivit starkare.

Bostadsområdet avgörande för trivsel och inkomst

Bostadsområdet som man bor i är ofta avgörande för hela familjelivet.  Om man inte gör ett aktivt val av skola tilldelas barnen en plats i den geografiskt närmast belägna skolan  och det blir också i den närmaste omgivningen man hittar vänner och umgänge.

På vissa platser i Sverige har det blivit segregering då personer med gemensamt ursprung frivilligt eller i brist på alternativ bosatt sig i samma område. Om ett område börjar drabbas av skadegörelse, hög brottslighet eller om skötseln av ett område eftersätts, skapar det ofta ringar på vattnet, och leder till mer skadegörelse, nedskräpning och klotter.

Om ett nedgånget område istället rustas upp, fräshas till och t.ex. nya lekplatser eller grönområden skapas kan istället en positiv trend inledas med nya affärsetableringar, nyinflyttningar och ökad trivsel.

Centric jobbar med klottersanering och andra verksamheter för att skapa en trygg utomhusmiljö vilket motverkar ytterligare skadegörelse.

I statsbudgeten 2013 och 2014 satsades 100 miljoner kronor per år  för att stärka, stimulera och utveckla utanförskapsområden. Stödet fördelades till 15 utsatta stadsdelar i nio kommuner.

De femton stadsdelarna som ingår i satsningen var Tensta och Rinkeby i Stockholm, Ronna och Hovsjö i Södertälje, Araby i Växjö, Gamlegården i Kristianstad, Herrgården och Södra Sofielund i Malmö, Centrum-Öster i Landskrona, Hässleholmen i Borås, Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården i Göteborg samt Kronogården i Trollhättan.

Befolkningsmängden i dessa stadsdelar är  minst 4 000 personer, och med en förvärvsfrekvens som är lägre än 52 procent, och där andelen med långvarigt försörjningsstöd (socialbidrag) är högre än 4,8 procent och behörighet till gymnasieskolans nationella program är lägre än 70 procent.
I fördelningsmodellen har hänsyn tagits till hur stort mottagande av flyktingar som har skett i respektive stadsdel åren 2008-2012.