Att spara i aktier eller fonder på ett investeringssparkonto (ISK) är en bra idé skattemässigt om man räknar med en värdeökning på sitt kapital.
Med ett investeringssparkonto betalar man ingen skatt på de vinster du gör när du säljer aktier, fonder och andra tillgångar, och inte heller på räntor och utdelningar. Däremot kan man inte göra avdrag i deklarationen om du gör förlust när du säljer värdepapper. Istället betalar man en schablonskatt på hela kapitalet varje år. Schablonskatten baseras på statslåneräntan och var t.ex. 2020 0,375 % av kapitalet.
Kapitalunderlaget räknas fram som ett genomsnitt av värdet på ditt konto i början av varje kvartal, dvs den 1 januari, 1 april, 1 juli och 1 oktober, plus de insättningar du gör under året. Dessa värden läggs alltså ihop och divideras med fyra.
Det betyder att det är fördelaktigt att sätta in pengar i början på varje kvartal hellre än att sätta in varje månad, eller att sätta in pengar på ditt ISK i mitten eller slutet av ett kvartal.
Visserligen blir inte skillnaden så jättestor men genom att t.ex. sätta av det man för över varje månad i januari, februari och mars på t.ex. ett sparkonto eller räntekonto.
Investeringar som över tid ger en avkastning på 1,5% eller lägre lönar sig inte att ha på ett ISK-konto så om man sparar i räntor (räntefonder etc.) bör man ha dessa på ett traditionellt konto.