Rika studenter, inte fattiga studenter

Studenter har fått mindre marginaler de senaste åren.  Och uttrycket “fattig student” används titt som tätt. Men faktum är att det är helt absurt hur studenter klagar på sin ekonomiska situation, när de får en högkvalitativ jobbförberedande utbildning kostnadsfritt. Och dessutom får man ett par tusen för besväret, samt fördelaktiga lån så att man förutom ev. sparade pengar, eller stöd från föräldrar eller extrajobb, har 7492kr att leva på. Dessutom så har man som student rabatter på allt från böcker till resor. Ändå klagar studenterna över sin ekonomiska situation. Studietakten idag, till skillnad från för 10 år sedan är också så låg på många utbildningar att det inte är några problem att jobba vid sidan av. Men visst, om man blir sjuk, eller med barn så har man ett sämre trygghetsnät än egna företagare (riktigt dåligt alltså) Och visst, om man måste betala tandläkaren en månad så blir det problem, men t.ex. så hörde jag ett reportage på radion om en student som precis fick budgeten att gå ihop. När hon fick frågan om det var några utgifter hon skulle kunna undvika så så framkom det att hon lade en hel del pengar på cigaretter, godis och ansiktskrämer. Det är lite märkligt att man kan kalla sig fattig med dessa utgifter. Även ordförande för studentkåren intervjuvades och tyckte det var larvigt att man klagade på att studenter lade dyra pengar på att gå och fika, när de hade kunnat äta matnyttig mat för samma pris, då detta var så små utgiftsposter om man såg till det stora hela. Inte alls. Det är just genom att göra sådana medvetna val, att äta en lagad måltid hemma, istället för en fika ute som man får pengar över.

Ökande varsel

Trots stigande utgifter klarar många ändå ha råd med sina överbelånade hus så länge det finns två heltidsarbetande vuxna i hushållet. En skilsmässa eller en uppsägning ändrar ofta på detta. Kantänka att båda dessa företeelser kan komma att öka den närmaste tiden. Pengar är en av de vanligaste sakerna svenska par bråkar om, och när det blir kärvare ökar också risken för skilsmässa. Även varslen har redan börjat öka och oavsett om man är med i a-kassa eller inte, vilket det finns en hel del som inte är, har många så små marginaler att de inte klarar att bo kvar under sådana förhållanden, vilket ytterligare spär på nedgången. Idg har några förslag på nya jobb för sparkade it-folk.  Kanske dags för dem att rulla igång kickad.nu igen i sann 2001-anda.

Presstödet motverkar sitt syfte och förhindrar konkurrens

Presstöd är ett ekonomiskt bidrag från staten till tidningar, främst dagspress.

Syftet sägs vara att främja mångfald och konkurrens inom dagspressen.

Presstödet är uppdelat på direkt presstöd respektive driftsstöd.

Riksdagen beslutade för första gången om direkta ekonomiska bidrag till pressen 1965. Presstödet gavs då till de politiska partiernas opionsbildande verksamhet, och partierna fick själva vidarebefordra pengarna till sina respektive tidningar.

 Efter några år omarbetades systemet till fasta regler och en statlig myndighet som fördelar stödet. Stödet finns i två former:

 Direkt presstöd respektive driftsstöd Driftsstöd går till tidningar som är andratidningar på utgivningsorten (som har högst 30 % spridning på utgivningsorten).

De krav som ska vara uppfyllda för att få presstöd är en upplaga på minst 2000 exemplar, huvudsaklig spridning genom prenumerationer, och tidningen får inte gå med vinst.

Det var tidigare aviserat att regeringen kraftigt skulle minska ner på presstödet, men nu har de ändrat sig i den frågan. Riktigt illa. Presstödet är lika förlegat som public service och tv-avgiften.

Det uppfyller inte sitt syfte, utan i bästa fall uppfyller det syftet att upprätthålla ett oligopol av en orts tidningsutgivning,

men då många lokaltidningar ges ut av samma utgivare lyckas man inte heller med detta, utan presstödet hindrar instället

uppstickare att existera, samt subventionerar en förlegad distributionsform av nyheter. Och detta betalar varje svensk över 50kr per år för i form av skatter.

Dock är det ju uppenbart att presstödet hämmar konkurrensen och det lär inte dröja länge (eller ja med den byråkratin lär det ju dröja länge iallafall) men presstödet kan se sina dagar räknade då det

pågår en dialog mellan Kultur-departementet och EU-kommissionens generaldirektorat för konkurrens.