Att de stora skulderna i länderna i södra europa är ett problem är allmänt känt. Men faktum är att de ekonomiska problemen i många fall är värre än redovisat, vilket IMF-ekonomen Timothy C. Irwin uppmärksammade i en studie publicerad i april 2012, men som det talats väldigt lite om.
Lån som inte behöver tas upp i statens balansräkning
Genom att ta över pensionsåtaganden för offentliga eller privata företag kan länder låna dolt då framtida pensioner inte räknas som skuld i balansräkningen. T.ex. har Portugal så sent som i december 2011 tagit emot 6 miljarder euro från fyra av landets största banker mot att den tog över en del av bankernas pensionsåtaganden. Detta som ett led i målet att nå ett bugdetunderskott på max 5.9 procent av BNP. Året innan gjorde man en liknande affär med bolaget Portugal Telecom. Allt utan att dessa skulder redovisas som statens skuld.
Ett annat sätt är att låna pengar genom s.k. swappar som bland annat används för att växla ränteflöden i olika valutor. I ett normalt swap-kontrakt ska det förväntade nuvärdet av de betalningsflöden som utbyts mellan två parter uppgå till samma summa, varför ingen skuld uppstår. Men genom att manipulera de växelkurser som används i kontrakten går det i praktiken att skapa ett lån. Detta lån klassas dock som ett derivat och behöver inte tas upp i en stats balansräkning.
Strategin har bland annat använts av Grekland som med hjälp av den amerikanska storbanken Goldman Sachs dolde 5,3 miljarder euro i skulder, motsvarande 2,3 procent av landets BNP under åren 2001-2007.
Värdepapperisera framtida intäkter
Länder kan få tillfälliga tillskott till statskassan genom att värdepapperisera framtida intäkter. Det vill säga de ger ut värdepapper där betalningarna garanteras av vinster från någon statlig verksamhet. Grekland har exempelvis gjort värdepapper av av allt från lotteriintäkter till flygtrafikavgifter och EU-stöd medan Portugal värdepapperiserat skattefodringar.
Detta ger ett tillfälligt tillskott till statskassan, men berövar länderna framtida intäkter.
Outsourca offentliga investeringar eller lägga kostnader i dotterbolag
Genom att låta privata bolag genomföra investeringar i infrastruktur, så kallade koncessioner, och låta bolagen få betalt från projektens kassaflöden, exempelvis tullar från en väg. Detta har visat sig minska underskotten på kort sikt, men på längre sikt har underskotten ökat mer än vad som hade varit fallet om staten själv hade finansierat projekten och tagit andra intäkter. Metoden är vanlig i Chile men har även använts i Europa.
Ett alternativ är att regeringen utför investeringar via olika former av dotterbolag som inte ingår i räkenskaperna. I den grekiska redovisningen ingick t.ex. tidigare inte en del buss- och järnvägsbolag. När EU:s statistikmyndighet Eurostat sedan klassade om tillgången ökade Greklands skuld med 18,2 miljarder euro, motsvarande 7,8 procent av BNP.
Ett annat exempel är Irländska Nama, som är en sorts skräpbank dit bankernas problemfyllda fastighetstillgångar sålts till rabatterade priser i utbyte mot statsgaranterade obligationer. Genom att Nama delvis ägs av irländska banker bidrar konstruktionen inte till att höja Irlands skuld.
Även tyska finansdepartementet har argumenterat för att dess bankstödsenhet, Erste abwicklungsanstalt ska klassas som att den står utanför regeringen, men det har underkänts av Eurostat.