Walter J. Schloss föddes den 11 oktober 1915 i New York och växte upp under svåra förhållanden i 1930-talets depression. Familjen hade det knapert, och Walters pappa förlorade jobbet som många andra under dessa svåra år.

Walter började 18 år gammal, fick börja som springpojke på aktiemäklarfirman Carl M. Loeb & Co. En av delägarna, Armand Erpf, fick upp ögonen för unge Walter och föreslog att han skulle läsa den då just utgivna boken Security Analysis, av Benjamin Graham och David Dodd.

Walter leddes in på värdeinvestering och började gå  kvällskurser i aktieanalys för Benjamin Graham.

1946 började Walter Schloss, 31 år gammal, som analytiker hos Graham Newman. Där fick han dela kontor med Warren Buffett och lära sig Grahams konservativa investeringsstil, som i enkelhet gick ut på att köpa företag som värderades till högst två tredjedelar av rörelsekapitalet (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). När Graham pensionerade sig nio år senare, 1956, blev Schloss tillfrågad av en av delägarna om han ville starta en egen förvaltningsverksamhet. Vilket han också gjorde.

Schloss investerade i företag som handlades under eget kapital. Speciellt intresserad var han av familjeägda företag. Affärsmodellen är viktig, det vill säga hur företaget tjänar pengar. Schloss föredrog tråkiga och impopulära företag.  Helst skulle företaget, enligt Grahams modell, värderas under rörelsekapitalet. Samtidigt erkände Schloss i slutet av sin karriär att det inte längre var lätt att hitta dessa typer av investeringar.

Precis som många andra framgångsrika investerare levde Schloss ett enkelt och tämligen anspråkslöst liv och hans fond drevs mycket kostnadseffektivt.

Några kvalitativa regler Walter Schloss levde efter var följande:

• Investera i företag med reala tillgångar och som har en aktiekurs betydligt under sitt inneboende värde.
• Helst ska företaget värderas med 20 procents rabatt av bokfört värde på eget kapital.
• Direktavkastningen ska vara ”god”.
• Ledningen ska helst äga aktier i företaget.
• Ledningen ska vara hederlig och inte betala sig själv för stora ersättningar.
• Var inte rädd för att sitta på kontanter.
• Köp efter att utdelning har avskilts. Marknaden brukar överreagera.
• Sälj inte på dåliga nyheter.
• Köp hellre aktier som är billiga än att betala dyrt för företag som gör stora vinster. Vinsterna kan snabbt minska, men tillgångarna förändras långsammare.

Fakta

Vatten är livsviktigt. Det globala utbudet av rent vatten minskar samtidigt som efterfrågan ökar. Och det går att investera i vatten och vattenrelaterade företag.

Ökad brist på rent vatten i kombination med snabbt växande befolkning, ofta i områden med vattenbrist, större fokus på vattensäkerhet och miljöförstöring  har ökat intresset för vatten. Enligt FN kommer hälften av jordens befolkning 2030 att leva i områden med vattenbrist. Kina, exempelvis, har 21 procent av jordens befolkning men bara 7 procent av den förnybara vattentillgången. I USA har vattenkonsumtionen trefaldigats de senaste 30 åren, trots att befolkningen bara vuxit med 50 procent. Den globala vattenmarknaden beräknas vara värd omkring  3.000 miljarder kronor.

Eftersom vatten är livsviktigt har sektorn starka defensiva drag. Men sektorn är inte helt ocyklisk. Industriell efterfrågan från bland annat kraft-, kemi-, halvledar- och livsmedelssektorn innebär att det finns en konjunkturell komponent.

Till skillnad från energisektorn där en mängd alternativ håller på att växa fram till fossila bränslen, finns det inte något substitut till vatten.
Citigroups vattenindex, som inkluderar bolag som på olika sätt är exponerade mot vattensektorn, har de senaste tio åren stigit med 126 procent, att jämföra med 24 procent för det breda USA-indexet S&P500.

Det är dock inte helt okomplicerat att investera i vatten. I mångt och mycket är det en lokal affär. I de flesta länder prissätts vatten också som en samhällstjänst snarare än som en vara vilken som helst. Och på många ställen t.ex. Dublin  är vatten gratis. Det är en orsak till att vatteninfrastrukturen i många länder är kraftigt eftersatt. Bara USA:s investeringsbehov uppskattas till 300- 1.000 miljarder dollar.

Ändå är det kanske inte bolag som sysslar med grundläggande infrastruktur, som rör, pumpar och ventiler som kommer vara mest lönsamt att investera i. Inträdesbarriärerna i den delen av industrin bedöms som låga, produkterna standardiserade och konkurrensen hård.

Citigroup som granskat vattensektorn har delat in vattensektorn i 13 delsektorer och rekomenderar investeringar i den övre delen av värdeskalan t.ex. vattentestutrustning, vattenrening, filtrering, avsaltning och återanvändning. På den här högre delen av värdeskalan är service- och produktdifferentiering och tekniskt kunnande viktigt.
Det kan vara svårt att hitta bolag som bara är inriktade enbart på vattensektorn så man kan också investera i företag som har vatten som en begränsad del av sin verksamhet.

Exempel på företag som helt eller delvis är exponerade mot vattensektorn:

•Danaher, som håller på med vattentester och –behandling.
•General Electric, som bland annat sysslar med filtrering och rening.
•Roper, som tillverkar smarta vattenmätare.
•Suex, Veolia, Hyflux, Ferrovial är några exempel på bolag som sysslar med avsaltning.
Det finns också fonder som investerar i vattensektorn.

Exempel är Pictet Global Water Fund och SAM Sustainable Water Fund.

Man bör dock inte räkna med snabba klipp utan den uthålliga efterfrågan ger en långsiktig investeringsmöjlighet genom konjunkturcyklerna.